Skövlarens Död 歌词

I torven jag låg med mordisk brand Under mossan bland bergens sand Lerad och täckt griper spjutets skaft Genomsyrad av urgudars kraft Besmyckad och döljd med kvist och lav Jag lyfter min kropp ur skogens grav När bytet nalkas på åsens brant Inget ljud när jag krypa mot stigens kant När nattens vålnad av skogen gjorts fri Från skuggor jag resas med ett vansinnes-skri Skräck nu fryser fiendens röst Då spjutet spräcka, tugga hans bröst Skövlarna dö, en efter en Jag hänger deras huvud på trädens gren Där de stirra fulla av häpnad Ånger i blick vid asfåglars skepnad På hällen jag sprider ben och tarm De blir nu mat för skogens garm Jorden nu sluka deras kraft, deras låga Så att deras ätt ej hit mer våga Makt nu viska i höstlövens sus När lundar ånga av rodnadens ljus Då vandra jag ner under rotens gång Då skogen i frihet sjunga sin sång