Ungentum Pharelis کے بول

När jag kyrkan lämnar Har mitt sinne redan glömt Prästens visa ord Tycks vara något som jag drömt Genom nattens skuggor Flyger jag mot kullar blå Högt på bergets topp Ser jag den Onde ensam stå I bolmörtsrus genom nattens timma Ty en ed är svuren Över djupa skogar Av vinden är jag buren Hans kropp är kall och fjällig Och han tar mig i sin famn Ni kallar honom Djävulen Men han har många namn Med kluven tunga viskar han Om guld som skall bli mitt I gengäld svingar jag det svärd Som han i elden smitt