Текст песни Rösten

I drömmen hörde jag honom ropa. Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden, andas jag trädens födelse. Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand. Min kropp är markens svalka och den sköra höstens moln glider genom mina ögon. Han ropar i gryningen och rösten var min moders. Havet ska bära mig till en famn.