Plogen1 가사

Jag knyter näven kring plogen Med stålet i jorden År efter år har jag stretat Undra på att jag är sliten Jag knyter näven kring plogen Med stålet i jorden År efter år har jag stretat Undra på att jag är sliten Fjärirlarna lyfter gräshopporna kvider och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen svetten rinner efter ryggen den gör fåror i min åker, som du ser Mitt hopp står stadigt i jorden sen jag lyssna på en stjärna: det finns hopp ännu, hon säger Duvan flyger ju ännu När jag sen går hemåt ser jag rakt upp mot stjärnan hon berättar med sitt ljus sitt ljus sitt ljus Det finns tid ännu hon säger duvan kommer noga flyga stjärnan väntar denna sång skall färdas stadigt stadigt, stadigt framåt framåt som den gör lika stadigt som en näve är mitt hopp och min förväntan som du hör Fjärirlarna lyfter gräshopporna kvider och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen svetten rinner efter ryggen den gör fåror i min åker, som du ser