Testo di I Den Svartaste Jord

Skepnader, I ekens valv, Blåblekt ljus, likt marors värld. Gråljus, I ögats vrå, Sömnlös dvala, inför djupets kall. Ett frö sått I den svartaste mull... Ett frö sått I den svartaste jord... Driven, upp från djupen, En blinande stämma, av runosång. Krafter, från det inre, Strömmar ur jorden, vid dödens häll. Ett frö sått I den svartaste mull... Ett frö sått I den svartaste jord... Dånande röster stiger sakta upp, Bilder från själens ändlösa brunn. Fördrivna väsen, visdomens eld, I den startaste jord... Vid askens rot, mot himmelen. Runor står att finna, I bladens skuggor. I barken etsad, en linje av eld, I ovan och nedan, binder den sig själv. Över nattens valv, hörs ekot av runors kall. Från ovan ned, I tomhetens gap. I den mörkaste jord I den svartaste jord, ett offer vid trädets rot. I den svartaste jord, klarhet vid livets häll. Ett frö sått I den svartaste mull Ett frö sått I den svartaste jord