Becksvart Frustration के बोल

Mina fingrar darrar Efter alla sömnlösa nätter Under vilka själen sugits ut Ur mitt trötta ansikte Vilket jag döljer inlindat I frätande livlöshet Och med mina axlar insvepta I den tunga manteln Tvingas jag krypa ihop på marken I fosterställning ligger jag Utslagen och förvriden Torterad av alla blickar Hur ska jag kunna reflektera Över vad jag ser, när jag drunknar I känslan av att snart inte orka mer? Titta bort! Här finns inget att beskåda Förrän jag fått nog! Varför benåda? För när jag hoppar fram Som clownen ur sin låda I en mental självmordsexplosion Frambringar en masspsykos Bara för att jag kan Sömnlös och svettig Håller jag drömmen vid liv Skjuter skallen av mina hjärnspöken Medan jag inser varför det som fanns Till sist försvann