Paroles de Om Hösten Död

En natt jag vandrade i skogen Avmagrad, blek och tärd Omsluten av ett mörker och en stillhet Så tyst och förundransvärd Den natten jag lämnade livet Den existens som jag aldrig har ägt Många tysta månklara nätter Detta självmord jag övervägt Skymningen färgar himlen röd I skogen jag vilar, om hösten död När solens första sken långsamt Kysser skogens lövbeströda jord Bildas en dunkel stämning Som ej kan beskrivas med ord Stillsam är denna tavla Tills den uppväcks av höstregnets fall På den fuktiga marken jag vilar En skepnad så vit och kall