Paroles de Bergakungen

Där stod han så resligt den bergakung från norr med ett trånande sinn En ungmö från bygden han snärjde till sin borg med sin trolldom Och jungfrun hon rider med vinden i sitt hår så fager och skön som en älva Stjärnor de tindra på vägen hon skall fram i lönndom hon möter sin kära Hon faller i dvala med ögonen av sten i hans kyliga famn Hans galdrar är starka, i tusende år är hon fjättrad Om afton hon klär sig med gyllene behag ty hon fägnar sin kung I mörkaste kammarn hon ämnar att stå brud med sin bergakung