Letra de En Höstlig Storm

Molnen drar, framåt hastigt far Illröda uppå svarta skyars himlavalv Regndroppar, piskar grantoppar Så ljuder ekande tordönsskalv Sunna fadd, en gång hon var stadd Men I stormens tunga dis hon skymtas allför svagt Skimmerguld, skänker oss huld Men ack, hennes färger skimrar så vagt En oväderssång Drar över skog och vång Där höstens kalla nordstjärna nu är stadd Sunna manar på Eldfängd I sitt skrå Men fjärran äro sommarfägnad Åskan går, blixtarna slår Ohyggligt det hamrar, ljungar och rungar Stormens skri, nu slår sig fri Himmeln har blottat sin tunga Sargad nejd, brådgråa fejd Mellan solens värn och höststormens dryader Bringar död, släcker Sunnas glöd Tyfoner virvlar uppå kalla mader Inget kan nu gro På dimbeslöjad mo Och blodet isar uti varje människas kropp Här finns ingen ro Här kan ingen bo Ty höstmörkret släckte allt hopp Sol bytts ut, allt äro slut Och höstmörkret härskar åter över nordrönt land Kylan tär, I dess mystär Årstiden knyter trolska vemodsband