Letra de Felicias Sonett

Fåglar i Felicias skog - skogen är av koppar - flög så att Felicia log och sitt hår tillbaka slog fullt av fåglakroppar som hon ömt i handen tog Handen kupad, fylld av liv strykes ömt av fjäder och uppmanar mig; beskriv! men ta ej för långa kliv genom husets väder vars förnamn är -"driv" Hjärtat är en pumpmaksin men munnen är Guds öra lyssna då på detta vin - Inte Du! Ditt fyllevsin! det får andra göra uti Viken min ...